När jag kom hem från min cykeltur häromdagen var köksklockan kvart i fem. Eftersom alla andra klockar visade strax efter ett, utgick jag från att det var dags att byta batteriet. Det märkliga var hur många gånger jag hann titta på den innan jag kom så långt. Den måste rimligtvis ha stått stilla redan när jag steg upp, men på förmiddagen noterade jag det aldrig, fast jag var ute i köket flera gånger. Jag var väl för trött.
Som väl är verkar jag inte ha samma smak när det gäller mat som dom flesta av mina Facebookvänner. När det läggs upp bilder av schnitzlar eller kinamat, kan jag närmast känna lättnad över att slippa vara med och äta. Sedan finns det alltid dom som lägger upp pizza och på sommaren mjukglass. Då blir jag riktigt frestad. Det värsta som finns är om någon i en tv-serie äter chips. Då kan jag nästan få cravings.
Jag har klockradion inställd på en reklamradiokanal, eftersom den har bäst mottagning. Att jag kan många av låtarna dom kör på repeat utantill är en sak. Riktigt läskigt blir det när jag kan reklamjinglarna också. Ville jag lära mig ett nytt språk vore det förmodligen en bra idé att lyssna på det innan jag är riktigt vaken.
Som väl är verkar jag inte ha samma smak när det gäller mat som dom flesta av mina Facebookvänner. När det läggs upp bilder av schnitzlar eller kinamat, kan jag närmast känna lättnad över att slippa vara med och äta. Sedan finns det alltid dom som lägger upp pizza och på sommaren mjukglass. Då blir jag riktigt frestad. Det värsta som finns är om någon i en tv-serie äter chips. Då kan jag nästan få cravings.
Jag har klockradion inställd på en reklamradiokanal, eftersom den har bäst mottagning. Att jag kan många av låtarna dom kör på repeat utantill är en sak. Riktigt läskigt blir det när jag kan reklamjinglarna också. Ville jag lära mig ett nytt språk vore det förmodligen en bra idé att lyssna på det innan jag är riktigt vaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar