Tjugofjärde maj.

Den tjugofjärde maj 1975 satt jag hemma hos min kusin och spelade schack. Vi var båda fjorton år, och bodde bara en knapp kilometer ifrån varandra. Att vi umgicks en del under uppväxten och till dess att vi flyttade från Öland kommer jag ihåg. Att vi spelade schack har jag däremot inget som helst minne av. Jag trodde att hela min karriär när det gällde det spelet försiggick i föräldrahemmet, där motståndarna torde ha varit mina bröder. Som jag minns det ändrade dom reglerna hela tiden, och det var därför jag förlorade. I verkligheten hängde det antagligen mest ihop med att mitt strategiska sinne var extremt dåligt redan i barndomen. Det har tyvärr inte blivit bättre genom livet.

Kortet nedan är taget tolv år senare. Det är definitivt enda gången i mitt liv som jag har burit ett barn till dopet. Det var min sysslings andra barn, och hon och jag umgicks en del på den tiden. Vi tappade kontakten, och gossen ifråga har jag knappt träffat mer, fast han bör vara en bra bit över trettio vid det här laget. Lite dåligt samvete har jag för hur jag har misskött uppdraget som gudmor. Jag minns till exempel att min mamma sa till sin moster, som var min gudmor, att det var hennes uppdrag att köpa mig en psalmbok, när jag konfirmerades. Å andra sidan vet jag att min syssling hade problem med att jag var singel. När hon skulle ange faddrar hade hon därför tagit sin syster och svåger istället. Man kan väl hoppas att dom har skött uppgiften bättre än vad jag har.