Platt fall.

Det har kommit upp ett gäng nya kontroller i orienteringsklubbens utmaning ”Hitta ut”. Igår gav vi oss iväg på en cykeltur, och letade upp två tredjedelar av dom. Eftersom vi hade fullt sjå med appen som visar var kontrollerna finns, glömde vi att sätta på den applikation som mäter hur långt vi har cyklat. Någonstans mellan en och två mil är en inte alltför vågad gissning. En del traskande blev det också, där terrängen var i oländigaste laget för att få med oss cyklarna. I ett skogsparti hamnade jag på marken, efter att ha missat var jag satte fötterna. Jag vred till den ena så kraftigt, att jag varken kunde stå kvar upprätt eller resa mig direkt efteråt. När särbon inte fick hjälpa mig upp omedelbart, gjorde han det han gör bäst och tog ett kort. Som alla kan se utnyttjar jag avbrottet maximalt, och fortsätter försöka klura ut i appen var den eftersökta kontrollen kan finnas. Tur i oturen verkar jag ha haft. Idag hugger det bara till i foten ibland när jag går på den. Så är den endast en liten aning svullen och börjar skifta färg. Jag kände mig lite träffad när jag såg ett klipp på Facebook idag, om att man ska ta det försiktigt, för ortopeden har fullt upp utan brutna armar och ben. Turens enda rejäla regnskur såg min vän väderlekaren (det står så på hans visitkort) i så pass god tid att vi hann ta skydd. Det enda vi var blöta om när vi kom hem var fötterna, efter att ha klafsat runt i skogen.