Efter att ha haft likadant möblerat i mitt sovrum i tjugo år eller så, möblerade jag om efter tapetseringen i höstas. Jag vet att det ser annorlunda ut här, men min hjärna verkar inte riktigt vara med på noterna. Det får inte plats någon pall här inne längre, så den har åkt upp på vinden. Behöver jag nå någonting hämtar jag en pall i vardagsrummet, men dit kommer den sällan tillbaka. Jag brukar upptäcka efteråt att jag har ställt den på samma plats där den stod före ommöbleringen i sovrummet. Problemet är bara att det inte finns plats där längre. Nu hamnar den i vägen för garderobsdörren. Att ha datorn längre in i rummet är helt suveränt. Förut fick jag alltid ha rullgardinen nere om jag satt där när det var ljust ute. Nu stör det mig inte längre. Men om jag är djupt försjunken i någonting på datorn, snurrar det till i huvudet när jag upptäcker att jag inte sitter vid fönstret utan i andra änden av rummet. Vanans makt är uppenbarligen stor. Jag har funderat på vilket helsike det måste vara att byta partner efter många år. Jag noterade att någon hade bytt till en som hade samma namn som exet. Det måste vara att rekommendera i vår ålder, när minnet börjar svika, så man inte säger fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar