Seniortelefon.

Jag sitter gärna vid min stationära dator här hemma, men vitsen med att ständigt glo på en skärm i andra sammanhang har jag inte förstått riktigt. Möjligen dom som roar sig med den på rasterna på jobbet, men då ägnar jag mig hellre åt gammalt hederligt kortspelande. Att sitta och fippla med en skärm när det sitter andra runt omkring, känns lika meningsfullt som dom som sysslar med annat medan man pratar med dom i telefon. Jag har betydligt roligare och vettigare saker att lägga min tid på, än att sitta och lyssna på någon som håller på med något annat. Eftersom mobilen är den enda lur jag har sedan jag sa upp den fasta telefonin, har jag ändå varit lite småsugen på att skaffa en smartphone istället för min lilla vikbara. Det är en Doro jag har, och till slut bestämde jag mig för att skaffa en smartphone av samma märke. Den kallas seniortelefon, men det kan jag leva med. Jag har åldern inne för att kallas senior, och framför allt är jag totalt ovan vid allt i den här vägen. Då kan det väl vara smart att börja med den enklaste. Det jag har absolut svårast för är det här med touchskärm, så för säkerhets skull köpte jag till en pekpenna. Den som skrev produktbeskrivningen på Internet hade faktiskt lite humor. Ett långt stycke slutar med raden: " Sist men inte minst går det utmärkt att ringa med telefonen också." När beslutet väl var fattat hjälpte mina syskonbarn mig att verkställa det samma dag. Den ena jämförde dom fyra olika modellerna på nätet, och kollade så den jag ville ha fanns på NetOnNet i Kalmar. Den andre körde mig dit på vägen hem från Kåremo, och sökte upp den åt mig. Jag hade aldrig besökt den butiken innan, men nu vet jag hur man kan kolla i datorn vid ingången exakt på vilken hylla det man söker finns. Nu väntar jag bara på att Comviq ska skicka ett nytt simkort, så jag kan använda telefonen med mitt vanliga kontantkort och telefonnummer.