Min far fiskade torsk med långrev medan han levde. Jag har skrivit om det ibland i mina minnesinlägg, och nu hittade jag bilder som visar lite vad jag menar. När det inte var sjöväder satt pappa som på den första bilden och mätte upp så att tafsarna med krokar skulle hamna på samma avstånd längs hela reven. När dom var ditsatta fäste man upp reven på ett såll som på bild två. Krokarna hängde alltså ut över kanten. Dels för att inte alltihop skulle trassla ihop sig, och dels för att man enkelt skulle komma åt att beta reven. Det var ett av dom vanligaste barnarbetena när jag växte upp. Sill skars i bitar, och så hängde man en bit på varje krok. Sillen blev lättare att både skära och att fästa på krokarna ju kallare den var. Det innebar å andra sidan att det kändes som om likstelheten höll på att sätta in i fingrarna efter ett tag. Efter att långreven hade varit i sjön måste den redas ut och sättas tillbaka på sållet igen. Alla som vet hur dåligt tålamod jag har, inser snabbt att det var någonting jag inte gjorde lika ofta. Tänk sladden till ett par hörlurar, fast med krokar på. Farfar var också fiskare. Han och farmor hade katter, som fastnade på dom där krokarna, när dom var ute efter sillen. Farfar lär ha varit något av en expert på att få loss dom. Min favorithörsägen i ämnet är annars att mina bröder ska ha gjort ett mindre såll till mig, tills jag kom hem från BB. Dom hade insett att jag skulle vara liten, och att dom stora sållen skulle vara just för stora. Jag vet inte om den är sann, men jag väljer att tro det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar