Min grannfru är en liten invandrarkvinna med sjal. Vi har inte talat så mycket med varandra, men igår delade vi hiss ner från tredje våningen. Jag är så svensk i mitt beteende, att jag brukar kolla tittögat innan jag går ut i trapphuset. Är det någon där väntar jag tills dom har hunnit iväg, men nu kom hon ut medan jag väntade på hissen. Jag tror inte dom pratar så mycket svenska hemma, så jag pekade för säkerhets skull, när jag frågade om hon ville följa med ner i källaren eller kliva av på entréplanet. Hon brukar alltid le och verka välvilligt inställd, men nu kände jag ett visst avstånd. Jag funderade mycket på om det kunde vara någonting personligt, som hon visste att jag hade sagt eller skrivit. Jag tänkte att hon kanske bara hade dåliga erfarenheter över huvud taget av vad kristna ansåg om hennes slöja. Inte förrän jag kom hem igen och stod i hissen på väg upp, insåg jag vad det var i min uppenbarelse som hade skrämt henne. Då fick jag syn på mina tatueringar i spegeln. Det är för varmt att ha någonting med ärm på sig i dessa dagar. Jag misstänker att min lilla grannfru har lika mycket fördomar mot tatueringar som jag har mot slöjor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar