Det största problemet med foton på mig själv är att jag är van att se mig själv i spegeln. Spegelvänd ser jag helt annorlunda ut än vad jag gör på kort. Möjligen kan skönhetsupplevelsen hänga ihop med att man anlägger en min som passar, när man ser sig i spegeln. Jag tillhör dom som ser skitförbannad ut när jag inte ler. Så har vi det där med en bra och en dålig sida. Det råder ingen som helst tvekan om vilken sida som är min bästa. När det kommer till sånt som kontaktannonser och dejtingsidor blir det där med foto extra intressant. Lägger man upp ett snyggt kort kommer den man träffar i verkliga livet att bli besviken. Lägger man å andra sidan upp ett fult, kanske ingen vill träffa en över huvud taget. Jag glömmer aldrig den man i min ungdom som för säkerhets skull skickade flera foton på sig själv. Min väninna, som var med som förkläde, sa efteråt att han hade så mycket tänder. Det var ju inte lätt att se på korten, där han hade munnen stängd. Är man förälskad i någon som inte vill ha en, är det självklart bättre att stirra på ett foto där hen är riktigt ful, än ett där hen är snyggast i hela universum. När det gäller partners kan jag fundera på vilket som är värst. Om dom undrar vad jag ser hos honom eller vad han ser hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar