Insändare.

Insändarsidan har en tendens att vara den mest intressanta i hela min morgontidning. Även nyheterna verkar vara väldigt anpassade efter redaktionens tycke och smak numera. Bland insändarna får man åtminstone andra människors syn på saker och ting. Att det finns folk som tycker tvärtom mot vad jag gör kan jag leva med. Dom som skriver så långt och invecklat att jag inte ens orkar läsa, får skylla sig själva. Vill man påverka vanligt folk får man väl skriva så att vanligt folk begriper vart man vill komma. Att tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin, som Karlfeldt skrev. Det kan i och för sig vara det som är problemet, eftersom dom längre insändarna oftast verkar vara riktade till folk på samma nivå i samhället. Häromdagen lyckades i alla fall tre vanliga människor skriva varsin insändare, som jag hade kunnat skriva under på. Att ungdomarna har råd att ligga och busköra med sina bilar om kvällarna är helt klart ett tecken på att bensinen fortfarande är för billig. Det räcker för övrigt gott att bo vid en trafikerad väg för att inse det. Det är tätt mellan bilarna även en söndag, när högst tio procent av dom har något legitimt ärende som kräver biltransport. Nästa skrev om en båt som någon har lämnat i vägen för latrintömningen i Mönsterås hamn. Man får inte flytta den, eftersom man inte vet vems den är. Den mycket insiktsfulla frågeställningen gällde om Gotlandstrafiken hade fått stå stilla i flera veckor, ifall båten hade lämnats vid Gotlandsterminalen i Oskarshamn. Den tredje insändaren gällde dom nya husen som byggs vid Linnéasjön här i Nybro. Det är ett mycket vackert läge, men husen ser ut som rödfärgade lador. Insändaren bestod av två meningar: ”Hur kunde byggnadsnämnden ge bygglov till Nybros fulaste hus på det bästa läget vid Linnéasjön? Hur tänkte ni?”