måndag 9 september 2019

Åttiotalet.

Jag läste en härlig text på Facebook om hur det var att växa upp på åttiotalet. Det var telefonkiosker istället för mobiltelefoner, telefonkedjor istället för SMS och telefonkatalog eller nummerupplysning för att få veta vilket nummer någon hade. Det var färgad mascara och plastörhängen i glada färger. Man kunde betala med check och det fanns bara två tv-kanaler. Ville man ha smågodis fick man peka på bitarna som någon annan plockade ner i en påse. Det kanske inte var så konstigt att vi åt mindre godis då, än nu när vi kan ösa påsen full med en spade. Det var sammanlagt trettio olika punkter, och jag kände igen allihop, fast det slog mig efteråt att jag inte alls växte upp på åttiotalet. Då var jag redan vad man idag brukar kalla för en ung vuxen. Jag tänkte först att jag växte upp redan på sjuttiotalet, men så insåg jag att det var värre än så. Jag växte upp på sextiotalet. På östra Öland dessutom, så det där med godis var ingen stor grej. Som jag minns det fick jag och mina bröder varsin tablettask varje lördag. Min äldste bror samlade på dom tomma askarna och hade en stor kartong full. Att jag minns axelvaddar, hockeyfrilla och krullpermanent beror mest på att jag var vuxen och hade dom själv på åttiotalet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar