Den som retade upp åskguden Tor i natt gjorde det rejält. Jag kan inte minnas att jag någonsin har hört honom så vred. Jag sover annars som bäst när det åskar nattetid, men nu hade jag inte hunnit resa mig från datorn. Jag brukar tänka att risken att den ska ta skada är minimal i det här huset, men när hela himlen lystes upp och det small så taket bågnade blev jag orolig för den. Annars är jag mest rädd att det ska börja brinna någonstans, när åskan slår ner. Den lyckades slå ut gatlyktorna här utanför. Jag såg fortfarande små ljusprickar från smågatorna runt omkring, men Norra vägen lystes enbart upp av en eller annan långtradare. Det är annars sånt där härligt gult ljus, som får mig att känna att jag bor i ett civiliserat område. Jag hade lite tur när dom bytte ut lamporna för några år sedan, för dom slutade strax innan dom kom fram till mitt hus. Jag minns från min barndom en familj som satte sig i bilen när det åskade. Nu har jag ju ingen bil, så jag kröp i säng och hoppades på det bästa. Idag måste jag till Kvantum, så jag är djupt tacksam att ovädret passerade redan i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar