TV-serier.

Jag har förstått att dom som har Netflix kan bli sittande och se avsnitt efter avsnitt av en serie. Nu har jag äntligen insett lite av lockelsen. Jag tänkte se första avsnittet av miniserien ”Allt jag inte minns” på SVT play. Det hade bara sänts ett avsnitt ännu på tv, och jag tänkte mig att det var samma sak på play. Det visade sig att dom inte bara hade lagt upp alla tre avsnitten. Dom spelades dessutom upp automatiskt. Efter varje avsnitt fick jag veta att om si och så många sekunder började nästa. Jag tyckte inte ens att den var speciellt bra, men självklart blev jag sittande och såg alla tre avsnitten. Om inte annat vill man ju veta hur det slutar, när man väl har börjat titta. Serien bygger på en roman, som tydligen har vunnit Augustpriset. Jag hittade ett utdrag ur den på nätet, och boken tilltalade mig om möjligt ännu mindre än vad filmen gjorde. Det är tydligt att jag inte begriper mig på finkultur. Jag märker det varje år när jag tittar på Kristallen, där man delar ut priser till olika tv-program. Dom vinnare som en jury har utsett har jag sällan något till övers för.