En av mina cykelrundor är fortfarande under bearbetning. Vid första försöket blev det onödigt spännande, när jag passerade över den hårt trafikerade Kalmarvägen. Efter det har jag istället cyklat under den, vid vad jag tror är den sista tunneln härifrån räknat. Så har jag fortsatt på andra sidan Kalmarvägen fram till Betekullavägen. Det är mer av en landsväg, men jag är inte riktigt van vid såna heller, efter att ha bott i städer i mer än fyrtio år. Man blir onekligen bortskämd med cykelbanor och lugnare trafikrytm, även om det kan bli trångt i stan också. Många har extremt stora bilar numera, och alla verkar inte så vana vid att köra dom. Betekullavägen cyklade jag hur som helst bara någon kilometer på dom första gångerna. Eftersom min runda hade en tendens att bli för kort då, fortsatte jag dubbelt så långt igår. Då fick jag till en lagom runda, utan att behöva lägga till någon extra sväng på hemvägen. Problemet var alltså att det kändes onödigt spännande att cykla så pass långt på landsvägen. När jag kom av den blev det desto lugnare. På den dubbelt så långa skogsvägen tillbaka hem mötte jag endast en joggare och två cyklister. Dom sistnämnda var i sällskap med varandra. Framme vid Storgatan var trafiken betydligt livligare. Den höll jag knappt på att komma över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar