Angående bröstcancerskolan, som jag tackade nej till, så tyckte jag att det var lite intressant att den hölls på dagtid. Komna såhär långt i behandlingen utgår jag från att dom som har ett jobb har återgått till det. Även om det kanske är lättare än jag tror att få ledigt för en sån grej, så lär man få löneavdrag därefter. Anhörigträffarna hölls däremot på kvällstid. Dom kunde jag ha tänkt mig att skicka särbon på, men han är kvällstrött, så den tiden kändes inte heller bra. Om jag förstod saken rätt så var en av tankarna med bröstcancerskolan att man skulle få prata med andra i samma situation. Den biten tycker jag att mina bekanta har löst när vi har setts på stan. Flera stycken har på förekommen anledning nämnt att dom själva har opererat bort ett bröst. Grejen är väl att man bara hör talas om dom som dör i cancer. Dom som överlever är det mera tyst om. Annars är det väldigt mycket sjukdomsprat bland folk i min ålder. Det verkar vara ont om kärnfriska människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar