Vissa skämtbilder förstår jag inte alls det roliga i. Som den som finner det komiskt att kvinnor gapar när dom målar ögonfransarna. I min ålder och med mina darriga händer är det definitivt ett krav, för att åtminstone inte ansiktet också ska darra till. Det händer ändå ibland. Lika kul är det tydligen när någon sänker musiken i bilen för att hitta dit dom ska. Jag kan absolut inte koncentrera mig om radion är på över huvud taget. För fyrtio år sedan, när jag körde min egen bil som jag var van vid långa sträckor, lyssnade jag gärna på musik. Numera, när jag på sin höjd hyr bil någon väldigt enstaka gång, blir jag helt hysterisk om den som hade bilen före mig har lämnat radion på full volym. På nya bilar är det sällan så enkelt som att trycka på en knapp för att stänga av den eller vrida på en ratt för att åtminstone sänka volymen. Folk som har tv:n på som sällskap hemma begriper jag mig inte heller på. Framför allt inte om man förväntas prata samtidigt. Min simultankapacitet är helt enkelt inte så utvecklad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar