Jag hämtar posten i en box nere vid porten numera. Jag borde förstås ta tillfället i akt och använda trapporna, men då måste jag ta på mig ett par riktiga skor. Jag tycker att det är tillräckligt jobbigt att sätta fötterna i ett par träskor eller Foppatofflor och ta hissen ner. Därför brukar jag vänta till sent på eftermiddagen, för att vara säker på att brevbäraren verkligen har varit här. Jag får inte post varje dag med utdelning numera, så att min box är tom säger inte så mycket. I veckan gjorde jag ett undantag och chansade redan strax efter lunch. Jag väntade min skvallertidning, så när det var tomt gick jag ut och tittade efter brevbärarens lilla bil. Huset går lite i vinkel, så man ser inte så mycket inifrån. Det var bara att ge sig ut i höstkylan klädd som jag var i ett linne. När jag konstaterade att han var på väg kändes det i alla fall lönt att vänta. Så länge han skulle springa igenom vartenda trapphus kunde det ta en bra stund, men nu går det undan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar