Äldre damer.

När jag satte in den senaste dödsannonsen i urklippsalbumet, upptäckte jag att två kvinnor som hade gått bort med bara någon månads mellanrum, båda var födda i augusti 1926. Båda hade dessutom avlidit hastigt. Dom var annars jämngamla med min pappa, men slapp uppenbarligen bli lika sjuka och beroende av hjälp och vård som han var dom sista åren. Att klara sig själv tills man blir nittio och sedan dö knall och fall torde väl vara vad man kan önska sig av livet. Båda dessa kvinnor var öländskor, så man kunde förstås hoppas att jag, som också kommer från Öland, är lika livskraftig. Fast det gjorde min mamma också, och hon blev inte mer än 56. Dom nu bortgångna damerna tillhörde mitt förflutna, men just dessa båda träffade jag faktiskt vid något tillfälle i modern tid. Den ena när hon var här med saker tillsammans med sin dotter. Dottern var nämligen god man för min mormors änkling. Den andra vid en vernissage för ett litet museum nere vid Bläsinge hamn på Öland. Hon berättade då att hon mindes när jag föddes, för samma dag hade hon skurit sig illa på ett glas. Byns taxi var upptagen, eftersom min mamma hade åkt till BB.