Det känns som om jag alltid lyckas pricka in en riktigt kall dag att plocka ner ljusslingan från balkongen på. Igår var inget undantag. Det har varit plusgrader hur länge som helst, men nu höll jag på att förfrysa fingrarna. Det tar en stund att lirka bort slingan och riset den sitter i, och det är inte lätt att göra det med vantar på sig. Fast snöstormen idag hade väl ändå varit snäppet värre, antar jag. När jag skulle stryka gardiner till köket hittade jag inte omtagen. Jag kom ihåg till slut att jag hade använt dom till julgardinerna, så dom satt redan på plats. Att se och komma ihåg allt som har med julen att göra tycker jag kan vara knepigt, när man är hemmablind. Ett år satt julgardinen kvar, när jag trodde att jag hade plockat ner allt. I år var det bara några små kylskåpsmagneter. Jag plockade bort Ture också, och insåg att det största problemet med att köpa en stor tomte är att hitta någonstans att förvara honom resten av året. Jag lyckades trycka in honom i ett skåp, men tyckte så synd om honom, att han fick komma ut igen. Han är ju faktiskt ingen röd jultomte, utan en grå gårdstomte. En sån borde finnas i alla hus. Han uppför sig verkligen som en, för jag ser honom knappt, fast han står mitt i vardagsrummet. Vi är nu alltså officiellt sambo, Ture och jag, även om jag misstänker att jag kommer att få försvara mitt beslut framåt sommaren. Han är verkligen den idealiska partnern. Jag behöver varken laga mat till honom eller tvätta hans skitiga kalsonger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar