När jag kom till jobbet i onsdags kväll var baklyset på cykeln släckt, fast jag var hundra på att jag hade tänt det. En kille tipsade mig en gång om att det är batterierna som hoppar loss, så det blir glapp. Hem på morgonen tog jag mig utan att det slocknade, men jag får väl ändå komma ihåg att kolla upp det. Det tar ju inte många minuter, och det vore retfullt att få böter för det. Speciellt som det är det lyset som går på batteri, och inte det fram, som jag får trampa själv med hjälp av dynamon. När jag kom till Kvantum igår var Oboy-burkarna utbytta mot lika billiga kaffeburkar. Dom var jag nästan säker på att jag inte behövde, men tydligen har jag fått pippi på burkar, för det följde med ett par hem i alla fall. Varför dom byter förpackningar på saker och ting har jag aldrig fattat riktigt. Den här gången var det mina halstabletter som jag inte hittade, eftersom påsen hade bytt utseende. Med strumporna jag använder hemma hade jag tur. Jag var rädd att dom inte skulle finnas kvar, nu när jag hade upptäckt att jag behövde två par till. Helst vill jag ha alla i samma färg, för att slippa para ihop dom efter tvätt. Just i den färgen fanns det ett tvåpack kvar. Mina nyaste medarbetare på jobbet lär sig snabbt. När någon frågar hur läget är, brukar jag svara "förtvivlat". Inatt mötte jag en liten tjej som sa: "Hur är läget? Förtvivlat eller?" Hon känner mig redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar