Sextonde mars.

Den sextonde mars 1990 var en fredag, och jag var på Sandra i Kalmar och dansade. Jag tillbringade mängder av fredagskvällar där på åttiotalet. Det som var lite annorlunda vid det här tillfället var att jag, flickorna på kortet och deras döttrar åt i restaurangen där. Det hände inte mer än en handfull gånger. Så bodde jag i Oskarshamn vid den här tiden, så jag sov över hos flickan i mitten.
Fyra år senare var jag också ute och åt. Då hade jag flyttat till Nybro, och jobbade nattskift på kära Kährs. Någon gång i månaden var vi ett gäng som gick ut och käkade före jobbet. Den här kvällen var vi på Napoli. Alla pizzerior har bytt namn genom åren, och jag minns inte vilken av dom som hette så på nittiotalet. Dom verkar i alla fall ha haft alkoholrättigheter, för jag drack ett par öl, fast jag var på väg till jobbet.
Arbetskamraterna på nämnda golvfabrik har uppvaktat mig på flera födelsedagar då jag inte ens har fyllt jämnt. Bland annat när jag blev 45 för fjorton år sedan. Då hade dom lagt ihop till en Orreforsskål. En flicka, vars man jobbade på konditori, hade med sig två stora vaniljbullar till mig. Henne passade jag också på att utnyttja en vecka senare, när jag skulle bjuda dom uppvaktande på smörgåstårta. Sånt är ju knöligt att få med sig när man inte har bil. Hon köpte det genom sin man och hade med sig den sextonde mars. Jag betalade bara.