lördag 28 mars 2020

Sparsamhet är en dygd.

Min tanke har varit att bli extra klimatsmart och konsumera minimalt dom närmaste åren, eftersom jag inte tjänar några pengar längre. Bäst fungerar det såhär långt med kläder. Jag har inget som helst behov av att känna mig modern, och jag äger så pass mycket kläder att jag inte borde hinna slita ut alla under min livstid. Det gäller förstås att jag inte går upp alltför mycket i vikt. Då kommer saken i ett annat läge. Värre var det med skor. Jag hade några par där också, men ett par var så slut att dom praktiskt taget föll i bitar när jag försökte använda dom. Det närmaste någonting vettigt jag kom var ett par skor som hotade att ge mig skoskav redan efter hundra meters promenad. Om min telefon skulle ge upp andan tänkte jag mig att återgå till den jag hade innan. Den var det som jag minns det egentligen inget större fel på. Problemet var att jag inte visste var jag hade gjort av den. Jag hittade den när jag sökte efter viktelefonen jag hade före den, så nu vet jag var den ligger. Problemet var att jag inte fick liv i viktelefonen efter att den hade legat undanstoppad i åtta år. Det fick mig att undra om jag borde ta ur batteriet ur den gamla smartfånen i hopp om att den ska fortsätta fungera. Problemet är att jag numera vet att den ligger i en låda under två andra lådor i ett överskåp som jag inte når upp till. Det blir flera vändor upp och ner för trappstegen, om jag ska utföra den manövern.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar