Det finns saker och företeelser som har varit väldigt viktiga för mig under många år, som jag saknar förvånansvärt lite numera. I själva verket inte alls. Så länge jag var ute på dans en eller två kvällar i veckan, kändes det som om det på det stora hela var livet. Nu är det tjugofem år sedan jag slutade dansa. Jag var inne på Kristallen här i Nybro på ett studiebesök för några år sedan. Det var jättekul att träffa några av dom jag hade tappat kontakten med, men ingenting som gav mersmak. Morgontidningen var jag snudd på beroende av tills för något år sedan. Jag bläddrade igenom hela och läste rubrikerna till och med på Torsåssidan. Lördagstidningen med det stora korsordet var det bästa på hela helgen. Så träffade jag särbon, och insåg ganska snart att det inte ens fanns ens en teoretisk chans att jag skulle hinna titta i alla tidningarna. Numera skummar jag bara familjenyheterna och Nybrosidan på nätet. Att slippa hämta tidningen på dörrmattan varje morgon och att inte behöva bära kilovis med gamla tidningar till återvinningen, känns mest som en lättnad. Bil var jag som dom flesta andra beroende av i tio år efter min artonårsdag. Efter att jag hade sålt min sista bil började samma jakt efter skjuts, som i tonåren innan jag hade körkort. Sedan anpassade jag mig, och slutade fara omkring. Numera saknar jag i stort sett bara bil när det är dags att veckohandla. När vädret är som på kortet från 1985, föreställande min bil, är jag rentav tacksam att jag ingen har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar