När jag använder mobilkameran använder jag röststyrning istället för att pilla på avtryckaren. Stundtals verkar det som om den hör om och vad den vill höra. Ena gången kan jag nästan viska, medan jag vid andra tillfällen får tjata på kameran flera gånger. Är det trafikljud eller annat som stör, kan det vara riktigt svårt att få den att höra mig. Särbon får nästan skavsår i öronen när vi är ute och plåtar ett par timmar. Själv blir jag hes och torr i halsen. Sedan kan kameran å andra sidan missförstå situationen helt och trycka av helt utan att det är meningen. Ibland reagerar den på helt andra ord än vad den borde. Jag lägger in alla kort i datorn, men där är det inte alltid jag förstår vad som händer. Ibland ser korten rättvända ut hos mig. Bränner jag en skiva till särbon kan det mycket väl hända att dom ligger omkull i hans dator. Jag har hittat ett program som får ordning på det där. Ibland ser det lite märkligt ut i fotomappen. Miniatyren är uppochner, men om jag öppnar bilden ser den ut som den ska. Jag blev lite orolig sist jag skulle beställa papperskopior. Det tog en stund innan jag insåg att det är den enklaste saken i världen att vända på dom innan man sätter in dom i albumet. Det syns ju inte ens vad som är upp och ned på ett fysiskt foto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar