Grannen under mig har en stor pudel, som framför allt har två goda sidor. Dels älskar hon mig nästan lika mycket som jag älskar henne och dels skäller hon aldrig. Det var föredömligt tyst där nere tills grannens mamma gick bort. Då flyttade mammans två små hundar in. Den ena morrar mest lite misstänksamt, men den andra är riktigt skällig. Jag är väl lite inne på att en hunds huvuduppgift är just att varna om den hör någonting, så jag tror jycken stör sin nya matte mer än den stör mig. Hon verkar dessutom vara helt övertygad om att hundar förstår vad man säger. När den lilla hade flyttat in, hade hon lugnt och sakligt förklarat för den att skulle den bo hos henne fick den sluta bjäbba. Jag ifrågasatte redan då om hunden verkligen förstod svenska. Hur det än är med den saken, så fortsätter hon att diskutera med den. Går jag ut på min balkong kommer det nästan alltid ett skall från våningen under nu när det är varmt. Sist det hände hörde jag matte hota sin hund med att stänga balkongdörren, om inte jycken var tyst. För det första tror jag inte att hunden förstod hotet. För det andra verkade det lite tveksamt att ha öppet över huvud taget, när det var trettio grader varmt ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar