När jag var tjugofyra jobbade jag på Nordchoklad. I början av juni det året hade vi vårfest på Kalmar slott. Jag och tjejen jag jobbade mest tillsammans med under den tiden satt hemma hos mig och drack vin innan. Troligtvis tog jag ett glas för mycket. Om det är därför eller på grund av att jag inte har några anteckningar från själva festen på slottet som jag inte minns några detaljer därifrån, ska jag låta vara osagt. Det är ju ändå närmare fyrtio år sedan. Efterspelet minns jag desto tydligare. Framåt natten hamnade vi i norra Kalmar på en efterfest, som vi blev utslängda från efter en liten kontrovers. Vid det laget var väninnan vingligare än vad jag var. Hon fick med sig sina skor i handen och jag såg till att hon fick på sig dom. Strax efteråt sa hon att nu ville hon ta på sig skorna. Dom var, som sagt, redan på. Det här var före mobiltelefonernas tid, så vi fick traska en bit innan vi hittade en telefonkiosk. Från den ringde jag efter en taxi. Jag hade inte pengar nog för att ta mig ända hem, men bad chauffören köra så långt dom räckte. När vi skulle lämna av min väninna visste jag vilket hus hon bodde i, men var osäker på vilket nummer. Vid det laget var hon inte talbar längre, men hon höll upp rätt antal fingrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar