När jag började jobba på golvfabriken här i Nybro för mer än trettio år sedan fanns det fortfarande en upplärningssträng på slitytan. Man fick lära sig sortera i lugn och ro och inpräntat hur olika golv skulle se ut. Den försvann så småningom och hur dom som började efter mig lyckades lära sig någonting alls i full fart vid det löpande bandet övergår mitt förstånd. Vid upplärningssträngen hade vi två damer som skötte upplärningen. Laila har jag mött på vägarna här omkring ibland sedan jag slutade jobba, eftersom hon är ute och cyklar minst lika mycket som jag är ute och promenerar. Vi har mest hejat och möjligen sagt något ord i förbifarten. Tidigare i veckan hann jag inte ens det. Då cyklade hon förbi busshållplatsen när vi skulle åka till Kalmar, precis när jag lekte fotomodell, eftersom en kille ville plåta min tatuering. Igår kom hon i alla fall cyklande samma väg vid samma tid och vi hann få en pratstund innan bussen kom. Det var trevligt. Jag minns inte riktigt när hon slutade jobba, men det var några år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar