Mitt minne är extremt selektivt, och kan dessutom ta slut i precis vilket läge som helst. Min äldsta brorsdotter kallar det för guldfiskminne. När det skymmer om kvällarna går jag runt och tänder några smålampor, värmeljus i fönsterlamporna i vardagsrummet och ett vanligt ljus i lyktan på balkongen. Härom kvällen kände jag plötsligt att jag inte hade något minne av att ha tänt några levande ljus. Smålamporna var tända, så uppenbarligen hade jag glömt bort mig mitt i. Dom gamla värmeljusen var borta, så uppenbarligen hade jag tappat tråden när jag gick för att hämta nya. Det tar bara några sekunder för mig att glömma om jag har gjort något eller inte. Jag har fått börja säga högt för mig själv vad jag gör. Det är större chans att jag kommer ihåg vad jag har sagt än om jag verkligen har låst cykeln eller tagit min medicin. Jag tappade förresten mer än tråden från ett av värmeljusen en kväll. Jag höll det tydligen upp-och-ner, för själva ljuset trillade ur koppen. När jag satte tillbaka det saknades veken. Den stod ingenstans att finna, men det mesta brukar dyka upp förr eller senare. Nu låg den väl inbäddad i en matta, men tack vare att veken satt fast i en minimal platta hittade jag den med foten till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar