Utanför Kvantum i lördags morse hejade jag på en man som jag kände igen från jobbet. Jag mindes inte hans namn, men han kom uppenbarligen ihåg mitt. När han kom fram och frågade vilken avdelning jag är på nu trodde jag det skulle bli lite småprat om jobbet. När han sedan berättade att han hade cancer och bara hade ett par år kvar att leva, trodde jag mig förstå att det istället handlade om någon som ville ha medlidande. Det som kom när han gick loss ordentligt var jag över huvud taget inte beredd på. Han ansåg sig ha fått sparken när han blev sjuk, även om jag misstänker att vår gemensamma arbetsgivare har en annan version av saken. Bitter var han hur som helst. Alla som jobbar på Kährs suger kuk och kan dra åt helvete, fick jag klart för mig. Allra värst var vi ute i sågverket, där vi jobbade samtidigt i något år. Där tänkte vi bara på oss själva. Lite chockad blev jag av hans utbrott, men jag var glad att han bara viftade med ett pekfinger framför näsan på mig. Hade han inte behärskat sig, kunde jag säkert ha fått en knytnäve i ansiktet. I efterhand har jag tänkt på dom jag har läst om, som har gått in på sin före detta arbetsplats och mejat ner folk, och till slut tagit livet av sig själva. Han lät tillräckligt bitter för att göra någonting sånt, när han nu ändå snart skulle dö. Jag undrar om jag borde varna mina vänner i sågverket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar