Vänner.

Dom flesta vänförfrågningar jag får på Facebook numera är från amerikanska män. Alla är frånskilda eller änklingar, så jag antar att dom använder det som någon typ av datingsida. Oklart varför dom söker en (över-)mogen kvinna så långt bort som i Sverige. Ännu mer oklart hur så pass många hittar just mig. Jag undrar om mina kontaktuppgifter är på drift någon helt annanstans. Jag tar inte bara bort deras vänförfrågningar. Jag trycker dessutom på knappen som gör att just den personen inte kan fråga mig igen. På den står det av någon anledning "markera som skräp." Det är ju halvkul att veta vilka av dom man själv har frågat som tycker att man är skräp. Förfrågningarna till dom som inte har tryckt på den knappen ligger fortfarande kvar efter flera år. Inatt godkände jag i alla fall en vänförfrågan direkt, eftersom den kom från en kollega ute i sågverket. Jag har knappt träffat honom sedan jag slutade där för nästan tre år sedan. Eftersom han också är nattuggla pratade vi ifatt runt ett inatt. Vi höll oss till meddelandefunktionen på Facebook, men för mig som nästan enbart umgås med folk där känns det verkligen som att snacka. Telefoner har jag snudd på fobi mot, och att chatta på Internet tycker jag känns som ungefär samma sak. Skickar man meddelanden fram och tillbaka kan jag pula med annat under tiden, och svara när det trillar in något. Det har väl i och för sig mest med min inställning att göra. Jag antar att det finns dom som gör likadant när dom chattar, och att vissa till och med sysslar med annat medan dom pratar i telefon. Fast då förstår jag inte riktigt varför dom ska uppta min tid samtidigt.