Fast jag bor ensam har saker och ting en tendens att försvinna här hemma. I mitt barndomshem hördes ofta ”Vem har snott…” Min salig mor gav alltid svaret att ingen snodde någonting där. Här hänger det förmodligen ihop med mitt dåliga minne att jag aldrig minns var jag har saker och ting. Ibland inte ens vad jag har. Senast var det ett gammalt foto jag behövde originalet till. Kortet fanns i datorn, och eftersom jag har scannat in det där från papperskopian borde den finnas någonstans. Frågan var bara var. Jag kunde inte för mitt liv komma på i vilket album jag hade satt in det där kortet, eller var jag annars förvarade det. Det var ren tur att jag aldrig hann genomföra någon stor genomsökning av mitt hem. Jag hade inte hittat det jag sökte om jag så hade letat ihjäl mig, för av en händelse fick jag syn på kortet på väggen. Det var insatt i en ram med flera småkort. Snacka om att man kan bli hemmablind, när man kan se något varje dag utan att se det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar