Tandläkaren.

För en dryg månad sedan var jag hos tandhygienisten. På röntgenbilden såg hon ett stort kariesangrepp under en fyllning. Tid hos tandläkaren fick jag inte förrän efter midsommar. Jag har inte känt något, men ändå undvikit att tugga på den sidan. I tisdags kväll släppte ändå halva tanden eller möjligen fyllningen lugnt och stilla. Så länge man lagade med amalgam var det ju lättare att se skillnad på tänder och lagning. Igår morse satt jag beredd vid telefonen när Folktandvården öppnade, eftersom det är enda chansen att få en akut tid. I vanlig ordning fortsatte telefonsvararen mala om att dom öppnade 7:10 tills min klocka var 7:12. När den slutade var det kö, fast jag tyckte att jag hade ringt hela tiden. Jag fick i alla fall en tid vid halv elva. Fördelen med att jobba nattskift är att man är ganska flexibel på dagarna. Nu gjorde jag allt som jag skulle ha gjort på kvällen på morgonen istället, för att hinna sova mina timmar när jag kom hem vid middagstid. Att tandläkaren var både ung och mörkhyad gjorde mig först lite oroad. Det känns mest som barn, när någon är trettio år yngre än jag, och att inte förstå vad en läkare säger är alltid jobbigt. Nu visade det sig att han inte bara talade felfri svenska. Han var dessutom en mycket duktig tandläkare. Kommer man akut brukar dom bara göra något provisoriskt. Innan jag skaffade frisktandvård störde det mig att behöva betala för samma lagning två gånger. Den här killen lagade min tand ordentligt, om jag förstod saken rätt. Tiden om två månader skulle vi i alla fall boka av, och dom ska kalla mig om ett halvår istället. Då får dom utvärdera om det möjligen klarar sig såhär, eller tanden måste rotfyllas. Händer det något med den innan dess får det bli ett akutsamtal igen.