Redan den tjugofemte april 1980 bevisade jag att poker inte är mitt spel. Då satt jag med bror, svägerska och mina föräldrar på Öland och spelade det, och jag lyckades med bedriften att förlora närmare fyrtio kronor. Det är extra remarkabelt med tanke på att jag tror att det var tioöringar vi spelade om. Tur i kärlek har jag väl egentligen heller aldrig haft. Å andra sidan har det gått bättre i andra spel, så jag får väl skylla på att poker har mer med skicklighet än med tur att göra. Strategi är definitivt inte min grej.
Fyra år senare var det bara min bror som var på Öland. Han blev i gengäld kvar där, för när han skulle hem var bron avstängd. Mitt korta minne gör att jag varken minns anledningen till brostängningen eller att min bror var på Öland. Möjligen kan det ha varit då han under några år jobbade som fiskare ihop med vår far. Svägerskan och jag cyklade hur som helst ner till Kalmar centrum och gick på bio. Vi såg ”Ömhetsbevis”, och fikade hemma hos mig efteråt.
1992 var det istället hennes man och deras två barn jag umgicks med. Då minns jag varken var svägerskan höll hus, eller anledningen till middagsbjudningen. Jag kanske helt enkelt var bättre på spontaninbjudningar på den tiden. Hemma hos mig var också mormor och hennes man. Kortet på dom är taget den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar