Eftersom jag är en mycket långsint människa har jag inte haft mycket till övers för mina närmaste grannar det senaste året eller så. Det var egentligen bara en ung tjej som bodde där, men hennes pojkvän var inne och gnällde när jag spelade musik, så att han inte kunde sova. Jag hade sänkt volymen vid tio, som man ska, men eftersom det hörs bättre genom väggen in till grannen än i resten av min lägenhet, störde det honom ändå. Det var nästan lite komiskt att jag spelade så tyst att han fick fråga när han ringde på om det var jag. Det borde väl ha hörts när jag öppnade dörren. Tyvärr är jag väldigt hämndlysten också, även om jag inte vågar mig på några konkreta våldsyttringar. Nu är det i alla fall så att mina garderober i hallen också ligger väggivägg med grannlägenheten. Så alltsedan den där kvällen har jag inte kunnat motstå frestelsen att slå igen dom där dörrarna. Dom senaste månaderna har det unga paret skrikit åt varann frekvent där inne. Jag tänkte mig att man gjorde slut hellre än att hålla på så, men istället kom det upp en bit tejp med hans namn också på dörren. Inte visste jag om jag borde agera, när det gapades där inne. Man hör ju om tjejer som blir misshandlade utan att omgivningen reagerar. Nu har hur som helst det problemet flyttat någon annanstans. Det är en ny namnskylt hos grannen, och jag har börjat stänga mina garderobsdörrar tyst igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar