Den enda plats där män stöter på mig numera är Facebook. Oftast är det via meddelanden på Messenger, men på sistone har jag fått en hel del vänförfrågningar. Alla kommer från andra länder och alla är änklingar. När jag hade avvisat en extremt attraktiv man kände jag mig tvungen att googla på fenomenet. Det kändes ju inte helt rimligt att ett gäng läckerbitar från utomlands skulle tycka att jag var brännhet, när ingen här i Sverige tycker det. Nog var det ett fenomen alltid. Romance scams hette det på engelska, så i dom svenska inlägg jag läste kallade man dom för scammers. Det är tydligen pengar dom är ute efter (surprise!). Tur att jag är mer misstänksam än dom flesta. Många kärlekskranka kvinnor (män också för den delen) hade hunnit bli av med en hel del kosing innan dom var tvungna att hacka i sig att dom hade blivit lurade. Sånt är jag så långsint med, att det (nästan) enda jag minns av en kille jag var förälskad i för fyrtio år sedan, är att jag lånade honom en hundralapp, som jag aldrig fick tillbaks. Han sa till och med ”Jag blåser dig inte”. Så säger dom att man bara minns det som var bra och fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar