Efter trettio år utan bil borde jag ha insett att det finns gränser för hur mycket man kan lasta på en cykel, men ibland överträffar viljan förmågan. På Kvantum igår hittade jag redan i början av butiken sånt jag inte vågade vänta med att handla, eftersom jag var rädd att det kunde ta slut. Packväskorna var fulla långt innan jag kom till mejeriprodukterna. Där hade dom en tillfällig försäljning av mina favoriter när det gäller fruktsmoothies. Att dom tar slut vet jag säkert, och alternativen som finns i butiken övrig tid är inte alls lika goda. Det är långt datum på dom här, så jag passar på att bunkra upp när dom finns. Konserveringsmedel kan man knappast få för mycket av i min ålder. Förutom allt jag hade handlat skulle jag hämta två paket i förköpet, så jag undrade verkligen hur jag skulle få på allt på cykeln. Mina packväskor viker man egentligen över en bit på och knäpper. Nu fick jag strunta i det, och packa dom långt över tänkt höjd. Med en kasse på styret, ett paket i cykelkorgen och ett på pakethållaren tog jag mig hem, även om det var nätt och jämnt. Det blev så tungt att cykeln knappt gick att styra. Ändå saknade jag en flaska saft när jag kom hem. Troligen har jag scannat koden två gånger på samma flaska, och sedan glömt att stoppa ner en till i väskan. Den gången hade jag tjänat på en avstämning. Det händer nog inte ofta att dom hittar någon där som har tänkt betala för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar