Bussåkande.

 I lördags provade jag någonting nytt igen. Tidigare hade jag ett kort med reskassa på, som jag betalade med när jag åkte buss. Det alternativet håller precis på att försvinna. Med tanke på hur sällan jag åker, verkade det vara ett bra alternativ att köpa biljett med mobiltelefonen. Egentligen känner jag mig stundtals lite för gammal för att lära mig hur sånt går till, men jag fick ordning på det till slut. Om samhället någonsin återgår till det normala, ska tydligen biljetten blippas när man kliver på bussen. Misslyckas jag med den manövern får väl chauffören visa mig tillrätta. Nu var framdörren stängd, och det var avspärrat en bit bakom föraren. Jag har förstått att många helt enkelt struntar i att betala sin resa då, men ska jag vara oärlig får det nog gälla större pengar än så. Jag har själv irriterat mig på medelålders män, som har klivit på tåget mot Kalmar samtidigt med mig, men inte sagt ett ljud när tågvärden har frågat efter nypåstigna. När vi skulle åka hem igen i lördags upptäckte jag en liten, digital skylt vid hållplatsen utanför lasarettet. Min erfarenhet är att bussen alltid kommer senare dit än vad tidtabellen anger. Nu tänkte jag att man äntligen kunde få veta när den verkligen skulle dyka upp. Istället blev det tvärtom. Bussen kom exakt enligt tidtabellen. Den lilla skylten visade då att den skulle komma om två minuter.