Efterlängtad.

 När mannen i mitt liv lämnade bort sin älskade kamera för service, var han införstådd med att det kunde ta längre tid än vanligt att få den tillbaka. Av någon outgrundlig anledning skickas allt sånt till Estland, och att fara mellan länder är väl i sig lite halvknepigt mitt under brinnande pandemi. Att folk jobbar hemifrån istället för att vara samlade på respektive företag, kan jag också tänka mig fördröjer saker och ting. Nästan två månader var särbon utan sin kamera, men nu har den äntligen kommit tillbaka. Rengjord och uppsmord till tänderna (om den hade haft några). Hela ytterhöljet på kamerahuset var utbytt. Det stora problemet i vår lilla värld hade tidigare varit motljusskyddet. Det gick inte att fästa riktigt, så vi hade ägnat mycket tid åt att söka efter det när det hade ramlat av. När kameran väl kom hem, insåg Nybros lokala fotohandlare till slut, att det motljusskydd han hade sålt tillsammans med kameran inte var ett sånt som borde sitta på just den. När nu särbon fick rätt typ av motljusskydd vågar vi hoppas att vi slipper hålla koll på att det finns kvar hela tiden. En av dom allra första gångerna jag pratade med min favoritfotograf, skämtade han om att han var gravid, eftersom kameran putade ut under jackan. Det har varit platt där ett tag, men nu är ordningen återställd.