Min kroppstemperatur stiger raskt så fort jag rör på mig. Det innebär att jag sällan kunde ha mer än ett linne på mig så länge jag jobbade. När jag blev påtvingad en t-shirt fick jag fästa upp ärmarna med säkerhetsnålar, för att inte svimma av värmen. När jag sitter stilla vid datorn här hemma blir jag däremot iskall, även om rumstemperaturen är helt normal. Kortet nedan lade jag upp på Instagram för några år sedan med kommentaren: ”Ungdomarna påstår att det är varmt hemma hos mig. Jag förstår inte vad dom menar”. Framför allt blir mina händer som isklumpar, och att ha vantar på sig vid datorn är ingen hit. Jag testade till och med vantar utan fingrar vid något tillfälle, men det fungerade inget vidare. När jag sover är mitt vitvaddstäcke helt suveränt, men lite kylig känns ändå sängen precis när jag kryper ner. Jag kom att tänka på min vetekudde. Den köpte jag ursprungligen till min onda nacke, men förr använde jag den ofta till att värma upp sängen. Nu hade jag inte haft den framme på flera år, men visste otroligt nog exakt var den fanns. Jag värmde den och kröp ner med den i famnen. Känslan var ungefär densamma som tidigare, men nu fick jag svårt att andas i värmen. Då slog det mig att det som tar längst tid att få upp någon värme i när jag har lagt mig är fötterna. Jag får försöka värma dom på resten av kroppen, och för det krävs en del akrobatiska övningar. Nu skickade jag ner vetekudden till fotändan av sängen. Det var ren njutning att lägga mina kalla fötter mot någonting så varmt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar