Kortet nedan fick jag tillsammans med några andra av min farmor medan hon fortfarande levde. Som hon mycket riktigt påpekade vet man ju inte vart sånt tar vägen sedan. Jag vill gärna tro att det är hennes och farfars förlovningskort, eftersom dom är så uppklädda, fast jag inte ser någon ring. Jag minns att farmor sa om sin tillkommande att ”han hade ju både hatt och slips”. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin såg honom i vare sig det ena eller det andra. Under dom tjugotvå år som vi vandrade samtidigt på jorden var det mest rejäla skjortor och tröjor och på huvudet keps eller basker. Så var han fiskare och inte den bondpojke som jag kan tänka mig att farmors föräldrar hade önskat sig som svärson. Dom gifte sig i alla händelser och farmor var bara nitton när dom fick sin förste son, som skulle bli min far. Dom fick två barn till och höll ihop livet ut. Farfar puttrade med sin Saab mellan hemmet och hamnen, där han hade sin båt. Om farmor inte åkte med honom dit, så tog hon ofta en cykeltur för att komma ut lite. Under min uppväxt var det fortfarande vid hamnen man träffade folk. När jag nu kikar på kort från julafton på sjuttiotalet, inser jag att då hade faktiskt både pappa, farfar och farmors bror slips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar