Jag har förstått att dom flesta numera lämnar in sina bilar för att få däcken bytta vår och höst. Jag antar att möjligheten fanns även för fyrtio år sedan när jag hade bil. Däremot minns jag inte om jag ens hade hört talas om den. Det var så självklart att man låg i pappas garage eller ute någonstans och slet med det där själv. I min morgontidning publicerade man nyligen en hel artikel om vad man måste tänka på om man ville byta däck själv. Det var nio olika steg. Med tanke på hur många av dom jag missade på min tid kanske det är tur att jag inte har bil längre. Jag minns inte ens att jag kollade mönsterdjupet på däcken. Det måste jag väl ändå ha gjort, eftersom bilen fick godkänt vid besiktningen. Några pallbockar hade jag definitivt inte, så om domkraften hade sjunkit ner hade jag legat pyrt till. Att man ska efterdra muttrarna efter tio mils körning känns också som en total nyhet för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar