Vi har haft självscanning på Kvantum i flera år nu. Ändå vet jag ganska säkert, om jag skulle få ett felmeddelande när jag ska betala, att det är jag som har glömt att lämna tillbaka handscannern. Man kan väl annars tycka ett jag borde ha fått rutin för det vid det här laget. Att cykla dit och hem igen kan vara förenat med livsfara. Tidigare korsade jag den största vägen där det fanns övergångsställe. Det var bara att hoppa av cykeln och promenera över, så lämnade åtminstone dom bilförare som hade körkort mig företräde. Numera sneddar jag över en bit därifrån. Där är i och för sig inte lika tät trafik, men det lär väl räcka att jag inte ser en bil, för att det ska gå åt skogen. Det jag har allra svårast för att se är annars människor. Åtminstone att se skillnad på dom. Jag missar dom jag borde känna igen, medan jag ibland är på väg att tjoa på någon helt obekant. En ung kille som reste sig från en bänk intill cykelbanan missade helt att det kom en cyklist från andra hållet. Det kan vara jobbigt nog om man enbart har sig själv och cykeln att hålla styr på. Den här mannen hade dessutom ett litet bord (!) under armen. Som väl var lyckades han undvika en kollision ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar