Jag, som helst är uppe på nätterna, blir helt förvirrad när solen går upp så tidigt som i juni. Vid fem på morgonen strålar den för fullt, och får mig att tro att dagen är långt liden. Ljust börjar det bli redan vid tre, och då är ju klockan egentligen inte mer än två. Jag minns när jag var barn, och inte vågade cykla hem från min kusins hus på natten. Det var bara att stanna tills det ljusnade, så slapp jag vara mörkrädd. På den tiden ändrade vi inte klockan till sommartid heller, så det kan inte ha varit skumt så långt framåt natten. I lördags kväll hann jag både tända fönsterbelysningen och släcka den igen, medan mina gäster var här. I midsommar lär det bli tidigare kvällar, för min bror är på väg ner från Bollnäs. Han är morgonmänniska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar