Eftersom jag har lätt att få blåmärken, syns det idag tydligt var läkaren satte bedövningssprutorna igår. Han var för övrigt tysk, men talade väldigt bra och tydlig svenska. Sånt uppskattar jag. Jag tycker det är jättejobbigt om jag inte förstår vad någon säger, och framför allt en läkare då. Han som opererade mig i ansiktet var från Polen, och fick rita för att förklara vad han tänkte göra. Om man bara tar bort någonting precis under ögat, kan man tydligen aldrig stänga det ögat igen. Det intressantaste igår var annars sköterskan som assisterade läkaren. Hon hade bara varit på Astrakanen ett par dagar, och gick egentligen bredvid någon annan, så han fick visa henne vad hon skulle göra. Hon hade jobbat på kommunen innan, och det blev visst en annan typ av arbetsuppgifter. Vi konstaterade att om jag lever tills det är dags för mitt årliga läkarbesök i februari, så är hon fullblodsproffs på sina nuvarande arbetsuppgifter vid det laget. En mycket trevlig flicka var det hur som helst. När vi var klara blev jag tvungen att cykla ut till Madesjö, för att få tag i en packning till duschslangen. Det är lite obehagligt när det rinner vatten från mer än ett ställe. Killen där sa att den gamla kunde ha fått en smäll och gått sönder. Jag blev förvånad, eftersom jag trodde den var mjuk, men när jag skruvade bort munstycket var packningen mycket riktigt i småbitar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar