Dom goda nyheterna från nattens arbete är att jag inte cyklade omkull varken på vägen dit eller hem, och att mitt ben klarade strängen där man springer runt en massa. Ute var det alltså blixthalka, även om det i morse i vanlig ordning rådde delade meningar om hur kallt det var. Dom som kommer för att jobba brukar överträffa varann. I morse sa killen som bytte av mig sju och en halv grad, en flicka jag mötte på hemvägen sa sex minusgrader och här hemma var det bara tre. Jag har inte varit tillbaka på strängen där jag skadade benet förrän i natt. Beroende på vad vi kör springer man omkring halva tiden eller som i natt en tredjedel. I övrigt hade jag ingen höjdarnatt direkt. På den strängen får man försöka hinna bort till datorn och skriva ut lappar medan bitarna fortsätter rasa ut till boxläggningen. Det innebar att jag i stridens hetta inte noterade att vi fortfarande var inloggade på skiftet före. Eftersom jag alltid kontrolläser lapparna jag skriver ut upptäckte jag det i tid. När jag sedan skulle logga in rätt skift höll jag på att välja fel tjocklek på materialet, eftersom vi körde tunt natten innan. Under natten missade jag att en lampa som blinkade betydde att jag hade glömt att stänga av en bana och att ett ljud jag hörde var vedutmatningen ur kapen som hade fastnat. Om den som sätter min kompetenslön läser det här lär jag snart få betala för att få vara där istället för att få betalt. När jag skulle byta batterier i mina radiolurar lite snabbt fick jag lida för att jag gör allting ordentligt. Då hade jag tejpat igen asken som batterierna låg i så väl så jag inte fick upp den. Morgonen avslutades med att dragkedjan till jackan fastnade, när jag skulle ut i kylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar