Efter fyra veckor med väggens innandöme synligt runt ytterdörren och ett ljud som från ett spökhus i hallen, kom killarna i tisdags och monterade det som skulle sitta runt dörren. Vänstra bilden är tagen före besöket och den högra efter. Tröskeln skulle dom förhoppningsvis hinna montera dagen därpå. Möjligen kunde det dröja till torsdagen. När dom kan rusa in när som helst efter klockan sju på morgonen, föredrar jag att stiga upp vid sex, för att hinna duscha i lugn och ro. Det innebar alltså uppstigning i ottan två morgnar för mig den här veckan, med hot om en tredje. Som väl var dök dom upp igår, så nu antar jag att allt är klart. Det var inte lätt att veta vare sig när eller om dom blev klara, för dom sa inte ett ljud. Första gången jag hörde att dom stängde ytterdörren, var jag på väg att låsa den. Som väl var avvaktade jag, för en stund senare var en av dom inne och vände igen. Jag vågade knappt låsa om mig på hela kvällen efter det. Inte blev det så snyggt som jag hade hoppats, för runt hela tröskeln går en vit rand av tätningsmassa eller något. Jag har åtminstone inte noterat att det är lika illa hemma hos särbon. Vi har för länge sedan konstaterat att alltihop beror på vem som gör jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar