För elva år sedan gjorde jag ett av dom mera lyckade bytena i mitt liv. Efter ett aningen obehagligt besök på vårdcentralen, listade jag mig på Astrakanen. Det ligger i samma hus, men är ett privat alternativ. Den kvinnliga läkaren på vårdcentralen tystade ner mig fullständigt och skrev sedan i provsvaren att jag inte hade nämnt det eller det. Lite svårt kanske, när man inte får en syl i vädret. Hon skrämde upp mig med att jag hade blåsljud på hjärtat, men tog ändå inget EKG. Min höga vilopuls skulle ta död på mig inom bara några år, om vi inte började medicinera den. Min nya husläkare på Astrakanen hette Calle. Han inte bara lyssnade på allt jag hade att säga, utan antecknade dessutom en hel sida full under tiden. Han hörde inget blåsljud och hävdade att allt under hundra i vilopuls var okej. Han tog dessutom EKG, för att förvissa mig om att jag mådde bättre än jag trodde. Informationen är det enda jag kan ha synpunkter på hos Astrakanen. När Calle gick ner i arbetstid och slutade med fasta patienter, fick jag veta både det och att Gunnar var vår nya husläkare av en patient i väntrummet. Gunnar gick i pension i våras och jag vet inte vem min nya husläkare är den här gången heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar