På åttiotalet, när mamma hade cancer, fick hon resa till Linköping för strålning. Jag antar att hon veckopendlade dit, för jag kom ihåg att jag hade fått ett vykort från henne, när hon var där. I mitt hem fungerar det så att jag sorterar och städar, för att hitta saker och ting, när jag behöver dom. Tyvärr fungerar det inget vidare. Vykortet ifråga verkade vara helt uppslukat av jorden. Jag letade i varenda låda och ask jag kunde komma på, utan att hitta det. När jag letar efter annat brukar jag ibland bläddra förbi sånt jag inte söker just då. Därför kändes det extra märkligt att jag inte kunde påminna mig att jag hade sett det där kortet på flera år. Till slut kom jag på att titta i en ask där jag har sparat en del av dom grattiskort jag har fått genom åren. Där fanns några vykort också, bland annat det från mamma. Det visade sig genast vilken bedragare minnet är. Jag var säker på att det var ett riktigt stort kort, men det var bara aningen större än vad dom flesta vykorten är. Motivet var i alla fall dom sommarblommor som jag kom ihåg. Mamma berättade att hon hade varit på sin första strålning, att det gick bra och att hon skulle ringa mig när hon kom hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar