När man har haft bröstcancer vore det trevligt om badrumsspegeln satt så pass lågt att man hade lite koll på tuttarna. Som igår till exempel, när det opererade bröstet började skifta i rött. Det kändes varmt också, så när mannen i mitt liv såg det fick jag order att ringa om det direkt. Tyvärr var eftermiddagen vid det laget så långt liden att sköterskan på onkologen hade hunnit stänga av sin telefon. Det blev till slut sjuktransport in till Stensö hälsocentral, som hade primärvårdsjour. Bilen skulle vara hos oss fem minuter efter att vi hade ringt och jag anar att det var första gången någonsin som vi har blivit klara så snabbt. Vi kom fram en timme för tidigt och det visade sig att dom inte öppnade förrän vi skulle ha kommit. Som väl var lyckades vi bli insläppta, så vi slapp stå ute i kylan och vänta. Jag hade en infektion och fick penicillin, som vi traskade bort till lasarettsapoteket och hämtade. Läkaren frågade om jag hade feber, men det hade jag inte haft när jag hade kollat. När vi kom hem tyckte särbon ändå att vi skulle ta tempen och då hade jag feber. Det fick bli en vända till med telefonsamtal och rådgivning om hur jag skulle bete mig, beroende på hur jag mådde idag. Ett alternativ var ambulans, så jag antar att det är positivt att jag sitter här och skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar