Sällskapsspel i olika former har alltid roat mig och numera finns det mesta från den världen i datorn. Min mamma satt också ofta med en kortlek i sin ensamhet. Hon skulle ha älskat alla möjligheter som datorn bjuder på, men tyvärr dog hon innan persondatorerna blev var mans egendom. Fördelen med dom flesta dataspel är just att man inte behöver någon att spela med. Motspelare håller datorn själv med. Hur jag har hittat olika spel har skiftat lite, men det senaste läste jag faktiskt om i en blogg. Man spelade något som hette ”Mexican train”. Det var en variant på domino, som såg så spännande ut att jag började leta på nätet. Jag hittade det som dataspel också, så vid det här laget har jag spelat ett antal rundor, fast jag har suttit här helt ensam. Patienser finns det gott om även på rena spelsidor på nätet. Hos en av mina favoriter finns det tre varianter av spindelharpan. Den svåraste har fyra färger på korten. På den får jag vara glad om jag får ut någon enda serie. Den vanliga har två färger och lightvarianten bara en. Den borde inte gå att misslyckas med, men jag tror att dom har satt tiden så att man inte får nog med poäng om man är för långsam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar