Jag har förstått att det finns dom som lever på att brodera, även om jag misstänker att dom inte är speciellt många. Jag antar att dom som lyckas med det är betydligt snabbare än vad jag är. Jag syr verkligen bara ett stygn i taget. Det var samma sak förr, när jag stickade. Jag kunde se beundrande på dom som stickorna bara rasslade i händerna på, medan jag stickade maska för maska. Det blir knappast bättre av att jag oftast sitter vid tv:n och handarbetar. Det går inte direkt fortare, när den också pockar på min uppmärksamhet. Jag antar att dom som inte är roade av handarbete över huvud taget inte förstår varför man sitter och pillar med sånt där. Förspilld kvinnokraft har jag läst att någon kallade det. Själv tänkte jag på någon biblisk person som hade gett namn åt evighetsarbete, men kunde inte för mitt liv komma på vad han hette. Till slut lyckades jag googla fram Sisyfos. Han fick till uppgift att rulla ett stort stenblock uppför en kulle. Om Sisyfos lyckades med att få upp stenblocket på kullen skulle han bli fri. Varje gång han nästan var uppe på kullens topp slant han med stenblocket, som störtade ner i avgrunden, så att han fick börja om från början. Han fortsätter ännu med detta meningslösa ”sisyfosarbete” som aldrig tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar